Politik, Samhälle
Kommentera

Politiska uppvaknanden USA vs. Sverige

Det slog mig efter att ha sett klippet att det var länge sedan jag över huvud taget tänkte på amerikansk politik sist. Detta trots att den amerikanska valcirkusen just nu är i full gång, något som brukar fångar mitt intresse. Det säger något om det politiska tillståndet i Sverige/Europa på senare tid, med tanke på hur mycket tid jag vanligtvis spenderar på att oroa mig för vår skenheliga storebror i väst.

Rep. Alexandria Ocasio-Cortez är en ung politiker som jag följt med höga förhoppningar sedan hon slog ner som en bomb i amerikansk politik 2018. Hon är en av flera nya ansikten som märkbart står för en ny våg av politiskt ledarskap i landet. Alexandria (AOC) anses av många stå långt åt vänster, inte minst i USA, men i det här klippet tydliggör hon just det som får mig att tro att en skvätt socialism skulle göra USA gott. Blir lite som att man måste insistera på att ett nålstick inte kommer kännas mer än ett myggbett – det är en lögn, men det kommer inte heller resultera i att armen ramlar av.

En viss välfärd och värnande av invånarnas bästa har man allt att tjäna på utan att man automatiskt bli Sverige 2.0 av det. För det krävs en längre tids indoktrinering av den stora massan – som till slut tror att rättvisa är att allt ska vara lika i utfall, vilket inte går hem lika lätt i ett land som värnar om den individuella friheten. Där man ser behovet av hierarkier och värdet hos den som sticker ut från mängden. Det finns en katalog av möjliga scenarion som känns mer sannolikt.

Ordet socialism har slängts runt i USA till den grad att det för många upplevs som synonymt med kommunism och man föreställer sig att man plötsligt vakna på morgonen och befinner sig i Sovjet. Det finns dock ingen större risk för detta, amerikaner och svenskar är som natt och dag vad gäller tron på att staten vet bäst. Domedagsprofetior är för övrigt inte något nytt när det kommer till amerikanska valrörelser. Obama målades upp som socialist, för att han försökte införa en sjukvårdsreform som inte var fullt så destruktiv som innan. USA:s presidentval har som tradition att betraktas som ett modernt gladiatorspel, trots att just den här kampen troligen kommer stå mellan två män i 70-års åldern.

Trump kommer möta antingen Joe Biden eller Bernie Sanders i presidentvalet i höst.

Åter igen så får man komma ihåg att det finns enorma skillnader mellan USA och Sverige. Höger/vänster skalan går inte ens att jämföra. Vår mest konservativa politiker skulle fortfarande räknas som för egalitär och skjutas inom en mandatperiod. Men något som amerikaner helt klart har rätt till, men sällan gjort, så är det att beskylla det byråkratiska styret för att inte jobba för väljarna och gjort att fattigdomen brett ut sig i landet. AOC nämner att 60% av arbetare tjänar mindre än 40.000 dollar/år i landet, denna karta över lönefördelningen bland arbetare 2017 hjälper att tydliggöra avvecklingen av den amerikanska medelklassen.

USA består av 330 miljoner invånare, många som stolt hävdar sig bo i världens friaste nation, brukade göra det om inte annat. Det faktum att man inte redan gjort något åt den här utvecklingen är för mig ofattbart. Hur 13% av arbetare tjänar under $5K per år likaså. Redan 2017 räknade man med att närmare hälften av arbetare tjänade lägre än $30K per år, samtidigt som 8.2% av alla arbetare drog in mellan $100K – 250K och en minoritet, 1.4% tjänar sammanlagt mellan $250 – 50M per år. Det blir här plågsamt tydligt att de allra flesta tjänar en väldigt liten bit av kokan på att arbeta, det hela blir också betydligt sorgligare när man får veta att den statliga fattigdomsgränsen för en familj på 4 personer räknas ligga på $25.100 per år, då har man utgått ifrån miniminivå av mat, kläder och husrum.

I Sverige har vi ett helt annat problem på horisonten. Vi lever i godhetens näste, med en välfärd byggd på nazigullande och lögner och vi har lyckats ta oss fram i världen med vår moralpredikan sedan krigets slut. Men nu står en ny tid för dörren. Jag har alltid hört att resultatet av politiska beslut visar sig 3-4 år i efterhand och nu har vi fått in facit. Vi är på väg in i en lågkonjunktur utan en krona sparad och en helt ny befolkning utan jobb och parallella samhällen som växer sig starka.

Obehaget finner jag i det faktum att vi blev varnade för det, men nu förvånas över att välfärden går på knäna. Ändå tycks vissa tro att vi ska kunna behålla vårt gamla välfärdssystem. Men vem betalar? Vi har en situation där vi slänger bidrag efter människor, och en lägre procent av befolkningen som faktiskt arbetar och betalar skatt. Ska bli intressant hur hårt man är redo att pressa skatter för dessa arbetare, som ändå får en fortsatt sämre service, innan man tvingas kasta in handduken och bekänner att det aldrig var möjligt. Att det är dags att växa upp och ta ansvar, detta inför en befolkning som i princip spenderat sitt liv tryckt mot socialdemokratins varma byst. Tänka sig ändå, hade aldrig trott det för 5 år sedan. Att det kunde gå så fort att krascha den här farkosten.

Så här står vi nu alltså. På varsin sida av skalan. I stort behov av den andres perspektiv. Ett USA i väntan på en Messiah som kan värna om folket och visar att viss kollektivism inte tar död på individen. Samtidigt som Sverige kanske äntligen får chansen att utforska hur verkligheten fungerar. Kanske vi till och med får en chans att rannsakar oss själva och vår historia. Vet man inte vad jag menar med det så kommer här några exempel på saker vi borde börja prata öppet om:

  • att förstå varför vi lät fanatism ta över som statsreligion
  • varför vänstern fick ensamrätt på frågan om rasism
  • varför vänstern idag också är den som stödjer antisemitiska kraften i samhället
  • att vi låter en hord av arga, bortskämda småungar omdefiniera betydelsen bakom feminism
  • att vi behöver göra upp med vårt deltagande i kriget (nu finns inte mycket kvar i våra egna arkiv, men mycket går att finna i utländska källor)

Kanske kan vi också lära oss att uppskatta vad lite mer individuell frihet kan göra med vår självkänsla? Att starka, autonoma människor inte är detsamma som att man inte längre kommer vilja leva i ett samhälle där vi tar hand om varandra. Vi är människor, vi behöver gruppen. Jag fascineras oändligt över hur olika uppvaknanden Sverige och USA står inför.

Svenska staten
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.