Pojkar tar smällen för dagens identitetspolitik

Vi har just upptäckt biologi i det här landet – eller åtminstone så har SVT äntligen vågat närma sig problemet Still though, tycker det gått alldeles för lång tid där man inte kunnat ta i frågan. För åsikten har varit att vi i grunden är exakt likadana med samma förutsättningar, samma drifter. Om vi bara dämpar killarna lite och gör oss av med patriarkala strukturer.

Efter regeringens beslut att genuscertifiera all forskning och baka ihop det med jämställdhet har det bara gått utför. På grundskola, men framförallt på universitetet matas man med hur viktigt det är med genusperspektiv och att tänka normkritiskt, debatten kring censurerad litteratur lever och frodas än idag. Sånt som vi ”antifeminister” haft mage att försöka ifrågasätta.

Förra året hade vi 2,153 miljardärer i världen, tillsammans ägde de mer än 4.6 miljarder av befolkningen tillsammans. Är det patriarkatet vi nu ska bestraffa alla pojkar och män för? Nu har vi en militant postmodern rörelse som konstant påpekar för killar att de ska flytta på sig för att de alltid varit så privilegierade. Hur männen stått ut med det är ett rent under.

Att kvinnor i Sverige har precis samma friheter som män är något jag skulle skriva under på. Nu är det ju inte alla som gör det och vissa som rent av anser att jämställdhet inte kan uppnås förrän det är ekonomiskt precis lika. Detta är idioti.

Min syn på feminismen, som den upplysta frihetskamp den var, innan detta blev den intersektionella offerkult det är idag, gjorde sitt jobb.
Idag är vi i ett skeende där identitetspolitiken tagit över många instanser på universiteten, både i Sverige och runt om i väst. Det vi behöver, enligt mig, är en återkoppling till ursprunget. Att man bekräftar våra skillnader och likheter med män, att det finns en biologisk orsak till de beslut vi tar.
De som trycker ner unga mammor idag t.ex. är enligt mig dessa ”feminister”. Eller som avundas och föraktar en framgångsrik kvinna – jo, samma ”feminister”.

Därför är det viktigt att, kanske både män och kvinnor, drar ett sträck i sanden och tar tillbaka rörelsen för att kunna leda in den på rätt spår.

På det stora hela tror jag feminismen bör agera som det ”systerskap” många idag vill måla upp det som. Men kvinnor är lömska, vi hugger varandra i ryggen. Det är nånting som fattas där, äldre vägledare, men inte av arten Gudrun Schyman, utan snarare någon som kan rycka tag i otacksamma tjejer och ge dem ett sanningens ord. För idén att män och kvinnor är likadana i sina målsättningar gör att vi glömmer bort allt det positiva med kvinnor. Jag är helt inne på Jordan Petersons linje om biologins vikt i varför vi väljer som vi gör. Något som döms ut av dagens – just det, ”feminister”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.