Kategoriarkiv: Politik

Det nya Sverige tack vare signalpolitik utan substans och rationellt tänkande

Ibland finns det inte tillräckligt många timmar på dygnet för att hänga med i nyhetsrapporteringen. Speciellt inte när man samtidigt tvingats ta in svenskarnas totala underkastelse inför statens skamlösa misslyckanden. Vem bär ansvar? Som vanligt är det ingen som har samvete nog att avgå.

Några av de senaste framgångarna:

Bara accepterar det faktum att vi tydligen inte har någon gräns för hur mycket byråkratin ska kunna kräva av oss – utan att leverera ett dyft i form av säkerhet eller service. 🤷🏼‍♀️

Vaknade idag upp till nyheten om att det varit en polisinsats på Södermalm i Stockholm:

Målet med punktbevakningen av männen var att stoppa skjutningar och bombdåd.

Han har straffats 27 gånger och bland annat dömts till långa fängelsestraff för grov misshandel, grovt vapenbrott, narkotikabrott och grov fridskränkning.

För två veckor sedan begärdes han häktad för grov misshandel och övergrepp i rättssak. Under hösten har åklagaren också tidigare försökt få honom häktad”.

Är det ens någon mening att man blir förvånad? Eller rent av frågar sig varför denna människa är ute på våra gator, eller varför det är så fel att vilja avkräva vissa sitt medborgarskap?

Fast det är ju så, i svensk politik visar man lojalitet för pedofiler, byråkrater och allt som rensar bort lite förbrukade pensionärer. Som vi väl vet så vill man inte ens försöka göra det möjligt att utvisa eller straffa terrorister. Vilket skämt.

Behövde få spy lite galla. Tack för mig.

Ännu en menlös straffskatt

Alltid lika kul att se hur EU och överheten alltid ska rädda oss alla genom att kasta MER pengar på problem. Precis som med plastpåsar så presenterar man även här argumentet att det handlar om nedskräpning.

För som vanligt tror eliten att folk generellt sett är så dumma att vi inte ser de verkliga orsakerna till att vilja genomföra ytterligare en skattehöjning –  delvis för att det vore en betydligt grövre lögn att hävda att det kommer ha minsta lilla påverkan på klimatet och dels för att det bara är ytterligare ett sätt att sno åt sig mer på arbetarklassens bekostnad, som sedan kan läggas på mer signalpolitik.

Kan tänka mig att det blir som det så ofta blir med det styre vi har. I brist på förnuft och analys är det enda som tillåter eländet att fortsätta en pryglad befolkning som lärt sig att staten går före folket och som saknar representation som talar för dem.

Så gick det med föregående genidrag:

Media grävde sin egen grav – är upprättelse möjlig?

Det kan inte vara lätt att arbeta inom svensk media idag. Speciellt om du jobbar med nyhetsrapportering och värnat om ditt jobb det senaste decenniet. Den ökända åsiktskorridoren var inget annat än en ren lögn enligt Aftonbladets Anders Lindberg.

Så ni förstår nog min förvåning när Expressen som första tidning faktiskt kunde gå ut och erkänna hur illa det ser ut att bli i framtiden, detta också i samband med insikten om de ekonomiska konsekvenser COVID-19 bar med sig. Blev uppriktigt chockad och imponerad över den tydlighet man lyckades lägga fram situationen med. Nu finns det ju betydligt värre exempel än just Expressens journalistik vad gäller mörkande och att propagera för den fanatism och förnekelse vi levt med under en längre tid – men jag har fortfarande mina reservationer.

Det tar i snitt 13 år i Sverige innan hälften av de utlandsfödda kan försörja sig själva. När varslen, konkurserna och arbetslösheten nu stiger blir integrationsskulden akut”.

Det är så man inleder texten signerad av ledarredaktionen. Rakt och tydligt. Hur kommer det sig att detta problem inte lyfts i media varje dag med tanke på den konsekvens det kommer ha på oss alla gemensamt?

Sverige har misslyckats med integrationen i högkonjunktur. Nu befinner vi oss i en kris som accelererar snabbare än finanskrisen. Det behövs en fokuserad integrationspolitik för att fler ska få jobb. Krav på att lära sig svenska måste kopplas till försörjningsstöd, medborgarskap och möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Det bör kombineras med inträdesjobb med lägre ingångslöner, satsningar på yrkesutbildningar och bidragstak”. 

Lustigt. När det är precis dessa förslag som i fem års tid klassats som så pass rasistiska, att även en fjant som jag kan bli kallad ”fascist”, ”SD-troll” eller spridare av ”högersörja”. Det är en skam att ledare tillåtit splittringen av landet att gå så långt så det är öppna gränser eller nazism som målas upp som möjliga alternativ. När de flesta egentligen bara kräver lite sunt förnuft. Att lära sig språket har inte minst visat sig vara ett rimligt krav i dessa coronatider.

Men oavsett vilka integrationssatsningar som görs de kommande åren går det inte att komma ifrån volymfrågan. Sverige måste hålla antalet asylsökande lågt under lång tid framöver”.

Märkligt… Tycker mig ha hört många röster från flera olika håll hävda bestämt, att det är just mängden av människor som varit det stora problemet. Vi hinner helt enkelt inte med oss. Det var redan innan ont om plats. Bördan blir för stor på samhället.

Medias framtid

Mediehusen står inför en kollaps som man från politiskt håll kommer göra vad man kan för att förhindra. Frågan är hur mycket man vågar eller ens kan fortsätta slänga efter en branch som redan förlorat majoriteten av sin talang till fristående konkurrenter, med läsare som frivilligt betalar för deras tjänster.

Den läsarkrets som kommer hänga sig kvar är rimligtvis tekniskt okunniga och visst vänsterfolk (både identitetsvänstern och de som ännu tror att socialismen slåss för arbetare).

Kommer de stora mediehusen ha någon skuld i den samhällsutveckling som förhoppningsvis alla nu kan se växa fram? Detta till följd av en vårdslös hantering av migrations- och integrationsfrågor man medverkat till att driva fram. En mycket rimlig fråga att ställa sig i sammanhanget med tanke på det bristande omdöme man uppvisat, för att inte tala om att man övergett uppdraget med objektiv rapportering, Den energi man lagt på att demonisera Sverigedemokraterna genom åren har definitivt hjälpt att framkalla reaktionen bland övriga partier att gå i rakt motsatt riktning långt innan migrationskrisen och fram till dags datum.

Vill vara tydlig med att man inte enbart kan skylla på medierapporteringen. Det här är ett problem med många aktörer och faktorer att ta i beräkning. Den dysfunktionella relationen mellan media och politiken är en lång, men framöver viktig berättelse om värdet av en objektiv medieapparat. Men det är också påverkan av sociala medier och ”kändiselitens” behov av att visa upp hur godhjärtad och fördomsfri man är. Trots det faktum att de flesta inte ens skulle köra med låsta dörrar genom ett av de områden man nu fyllt med människor utan minsta koppling till resten av samhället. Hycklar bäst som hycklar sist.

Problemet med detta spel är precis som i klimatdebatten och nu senast corona-”alarmismen”: när fakta läggs på bordet och deras dynga sjunker som en sten hoppar man bara vidare till nästa punkt, där man fortsätter polarisera utan att någon i maktställning smäller näven i bordet och kräver bättring och att sanningen får höras.

Ledartexten från Expressen HÄR

Ytterligare text om statens låtsasjobb HÄR

Politiska uppvaknanden USA vs. Sverige

Det slog mig efter att ha sett klippet att det var länge sedan jag över huvud taget tänkte på amerikansk politik sist. Detta trots att den amerikanska valcirkusen just nu är i full gång, något som brukar fångar mitt intresse. Det säger något om det politiska tillståndet i Sverige/Europa på senare tid, med tanke på hur mycket tid jag vanligtvis spenderar på att oroa mig för vår skenheliga storebror i väst.

Rep. Alexandria Ocasio-Cortez är en ung politiker som jag följt med höga förhoppningar sedan hon slog ner som en bomb i amerikansk politik 2018. Hon är en av flera nya ansikten som märkbart står för en ny våg av politiskt ledarskap i landet. Alexandria (AOC) anses av många stå långt åt vänster, inte minst i USA, men i det här klippet tydliggör hon just det som får mig att tro att en skvätt socialism skulle göra USA gott. Blir lite som att man måste insistera på att ett nålstick inte kommer kännas mer än ett myggbett – det är en lögn, men det kommer inte heller resultera i att armen ramlar av.

En viss välfärd och värnande av invånarnas bästa har man allt att tjäna på utan att man automatiskt bli Sverige 2.0 av det. För det krävs en längre tids indoktrinering av den stora massan – som till slut tror att rättvisa är att allt ska vara lika i utfall, vilket inte går hem lika lätt i ett land som värnar om den individuella friheten. Där man ser behovet av hierarkier och värdet hos den som sticker ut från mängden. Det finns en katalog av möjliga scenarion som känns mer sannolikt.

Ordet socialism har slängts runt i USA till den grad att det för många upplevs som synonymt med kommunism och man föreställer sig att man plötsligt vakna på morgonen och befinner sig i Sovjet. Det finns dock ingen större risk för detta, amerikaner och svenskar är som natt och dag vad gäller tron på att staten vet bäst. Domedagsprofetior är för övrigt inte något nytt när det kommer till amerikanska valrörelser. Obama målades upp som socialist, för att han försökte införa en sjukvårdsreform som inte var fullt så destruktiv som innan. USA:s presidentval har som tradition att betraktas som ett modernt gladiatorspel, trots att just den här kampen troligen kommer stå mellan två män i 70-års åldern.

Trump kommer möta antingen Joe Biden eller Bernie Sanders i presidentvalet i höst.

Åter igen så får man komma ihåg att det finns enorma skillnader mellan USA och Sverige. Höger/vänster skalan går inte ens att jämföra. Vår mest konservativa politiker skulle fortfarande räknas som för egalitär och skjutas inom en mandatperiod. Men något som amerikaner helt klart har rätt till, men sällan gjort, så är det att beskylla det byråkratiska styret för att inte jobba för väljarna och gjort att fattigdomen brett ut sig i landet. AOC nämner att 60% av arbetare tjänar mindre än 40.000 dollar/år i landet, denna karta över lönefördelningen bland arbetare 2017 hjälper att tydliggöra avvecklingen av den amerikanska medelklassen.

USA består av 330 miljoner invånare, många som stolt hävdar sig bo i världens friaste nation, brukade göra det om inte annat. Det faktum att man inte redan gjort något åt den här utvecklingen är för mig ofattbart. Hur 13% av arbetare tjänar under $5K per år likaså. Redan 2017 räknade man med att närmare hälften av arbetare tjänade lägre än $30K per år, samtidigt som 8.2% av alla arbetare drog in mellan $100K – 250K och en minoritet, 1.4% tjänar sammanlagt mellan $250 – 50M per år. Det blir här plågsamt tydligt att de allra flesta tjänar en väldigt liten bit av kokan på att arbeta, det hela blir också betydligt sorgligare när man får veta att den statliga fattigdomsgränsen för en familj på 4 personer räknas ligga på $25.100 per år, då har man utgått ifrån miniminivå av mat, kläder och husrum.

I Sverige har vi ett helt annat problem på horisonten. Vi lever i godhetens näste, med en välfärd byggd på nazigullande och lögner och vi har lyckats ta oss fram i världen med vår moralpredikan sedan krigets slut. Men nu står en ny tid för dörren. Jag har alltid hört att resultatet av politiska beslut visar sig 3-4 år i efterhand och nu har vi fått in facit. Vi är på väg in i en lågkonjunktur utan en krona sparad och en helt ny befolkning utan jobb och parallella samhällen som växer sig starka.

Obehaget finner jag i det faktum att vi blev varnade för det, men nu förvånas över att välfärden går på knäna. Ändå tycks vissa tro att vi ska kunna behålla vårt gamla välfärdssystem. Men vem betalar? Vi har en situation där vi slänger bidrag efter människor, och en lägre procent av befolkningen som faktiskt arbetar och betalar skatt. Ska bli intressant hur hårt man är redo att pressa skatter för dessa arbetare, som ändå får en fortsatt sämre service, innan man tvingas kasta in handduken och bekänner att det aldrig var möjligt. Att det är dags att växa upp och ta ansvar, detta inför en befolkning som i princip spenderat sitt liv tryckt mot socialdemokratins varma byst. Tänka sig ändå, hade aldrig trott det för 5 år sedan. Att det kunde gå så fort att krascha den här farkosten.

Så här står vi nu alltså. På varsin sida av skalan. I stort behov av den andres perspektiv. Ett USA i väntan på en Messiah som kan värna om folket och visar att viss kollektivism inte tar död på individen. Samtidigt som Sverige kanske äntligen får chansen att utforska hur verkligheten fungerar. Kanske vi till och med får en chans att rannsakar oss själva och vår historia. Vet man inte vad jag menar med det så kommer här några exempel på saker vi borde börja prata öppet om:

  • att förstå varför vi lät fanatism ta över som statsreligion
  • varför vänstern fick ensamrätt på frågan om rasism
  • varför vänstern idag också är den som stödjer antisemitiska kraften i samhället
  • att vi låter en hord av arga, bortskämda småungar omdefiniera betydelsen bakom feminism
  • att vi behöver göra upp med vårt deltagande i kriget (nu finns inte mycket kvar i våra egna arkiv, men mycket går att finna i utländska källor)

Kanske kan vi också lära oss att uppskatta vad lite mer individuell frihet kan göra med vår självkänsla? Att starka, autonoma människor inte är detsamma som att man inte längre kommer vilja leva i ett samhälle där vi tar hand om varandra. Vi är människor, vi behöver gruppen. Jag fascineras oändligt över hur olika uppvaknanden Sverige och USA står inför.

Svenska staten
Annonser

Käbbel

GAPHALSARNAKäbbel

Inte varje dag jag man får chansen att verkligen uppskatta något man hittar på Youtube mitt i natten. Att det dessutom är en video av politisk karaktär som är KUL och inte vinklad till någons fördel. Slagen far åt alla håll!

Löfvens förnekelse kommer leda till inbördeskrig

Förlåt mig, men denna vidriga ursäkt till ledare alltså.. Så han menar att skattesänkningar under Alliansens regeringsperiod, som till stor del berodde på en världsomspännande lågkonjunktur, är orsaken till att förortskidsen föraktar vita barn idag? Att detta ska ha drivit 7-14 åringar att börja misshandla, råna och förnedra svenska barn, hur tänkte du där? Att brist på nya fritidsgårdar och gungställningar när man gick i blöja har lett till att de föraktar ”vithetsnormen”?

Det här är något som har en väldigt uppenbar koppling till det segregerade samhälle som Löfven och hans migrationsfixerade hantlangare ställt till med. Att behandla invandrare som djur på zoo, kul att titta på från avstånd, har inte bidragit till detta heller? När förortsungarna växer upp och får höra hur horaktiga, oanständiga, rasistiska och elitistiska vi svennar är, då är det inte heller så ologiskt att vi ser de påhopp som görs. Att dessa påhopp bör klassas som rasistiska är det inget tvivel om heller, då offren väljs ut på grund av sin etnicitet.

Miljöpartiet tycks i vilket fall ha uppmanats att hålla käften om de senaste veckorna. För jag vet ärligt talat inte hur den här blindheten kan förklaras, om detta beror på att beslutsfattare är fullständigt oförstående när det kommer till samhällets generella mående, inga riskanalyser görs, utan tanke på redan rådande bostadsbrist, man har ingen anknytning till världen utanför de fina salongerna. Det om något är fördomsfullt om du frågar mig, tugget om att allt utlänningar vill ha är renoverade utrymmen. Men ingen framtid.

Det råder ingen tvekan om att politiker inte fattar hur vanligt folk fungerar och deras resonemang kring varför detta sker är helt klart det mest rasfientliga i den här soppan. Jag växte själv upp på liten ort, lågutbildade och arbetslösa fanns överallt omkring en och det satsades inga miljarder på dessa områden. Men det gjorde inte att vi ungdomar utvecklade ett sådant hat att vi gick ut för att råna kommuntopparnas ungar, hota, spotta, misshandla eller kissa dem i munnen. Att denna falska jävel med vänner inte kan stå för att man själv bidragit till att detta nu sker är horribelt. Att de envisas med att det handlar om samhällsklasser tar jag som en förolämpning.

För jag är på riktigt rädd för vad som händer när de vita ungdomarna får nog av den förnedrande behandling de nu tvingas utstå. Om det tillåts hända riskerar Löfven att även vara ansvarig för det inbördeskrig som följer. Behöver inte säga att det vore en totalkatastrof. Kommer förnekelsen fortsätta även då? Jag hoppas vi aldrig behöver ta reda på det.

Så jag ber dig, innan vi tvingas betala ännu mer för denna tragedi – AVGÅ.

Miljöpartiet de onödiga

Ibland har det känts som att MP har suttit på makten sedan 2010 när man tänker på hur mycket inflytande de faktiskt haft i flera väldigt stora politiska frågor. Samtidigt så har det varit några tunga år för Miljöpartiet de gröna när det kommer till förtroendet.

Migrationspolitik

Efter riksdagsvalet 2010 blev den nu f.d. Alliansen största block – utan egen majoritet. Detta var också året som Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen med fler mandat än Kristdemokraterna eller Vänsterpartiet. 2011 kom därför Migrationsuppgörelsen där Alliansen och MP gemensamt tog tag i asyl- och migrationsfrågan. Anledningen till detta var att utesluta SD från inflytande i saken. Samarbetet hade såklart stora fördelar för MP som fick igenom sin politik.

Sammanfattning av överenskommelsen.

Fredrik Reinfeldt kom att kalla överenskommelsen ”historisk” och att den ”lägger en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik”. De följande åren kom beslut om vilka regler som skulle komma att gälla. Några av de saker MP skryter med att man lyckats ”åstadkomma” går att läsa om på Miljöpartiets hemsida:

2013:

~ Papperslösa människor får kraftigt utökad rätt till hälso- och sjukvård. (Att låta människor som inte har rätt att befinna sig i ett land ta del av dess förmåner väcker såklart känslor hos invånare)

~ Papperslösa barn får rätt att gå i skola. (Absolut, barn är barn, de bär inte ansvar för vuxnas oansvariga beslut)

2014:

~ Lättare för svårt utsatta och sjuka barn att få stanna i Sverige. “Särskilt ömmande omständigheter” införs. (bl.a. de apatiska barnen – där det nu börjat komma fruktansvärt tragiska berättelser om hur föräldrar utnyttjat och vanvårdat sina barn för uppehållstillstånd)

~ Kommuner hindras neka till att ta emot ensamkommande barn. (because big brother said so)

Regeringsparti på svaga grunder

Så kom då valet 2014. En valrörelse där den politik man ville bedriva var obefintligt då det enda väsentliga var att tydliggöra hur mycket man inte respekterar SD. En sak som bekräftades var såklart Åsa Romsons dröm om en värld utan gränser: ”Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo”. Detta visar på en otroligt naiv syn, både på världen i stort, hur kulturella betingelser kan komma att strida mot varandra, samt en bristande verklighetsförankring. Hennes kommentar går att se på Youtube tillsammans med Reinfeldts nästan kusligt exakta beskrivning av det framtida Sverige för väldigt många (2:10 min). Märk väl den arroganta och nedlåtande responsen från flera partier när det kommer till folkets oro för den kommande migrationen. Antingen så är man så frånkopplad att man inte ser potentiella risker eller så gör man verkligen allt för att framhäva hur SD minsann bara är alarmister. Lögner eller okunskap, jag vet faktiskt inte vad som vore värst.

Det som följde var ett väldigt splittrat valresultat. Inget av blocken hade majoritet och det uppstod en regeringskris efter att SD som vågmästare informerat om deras avsikt att rösta för Alliansens budgetförslag. Värt att notera är att Alliansen vid det laget arbetat för att få en överenskommelse med Socialdemokraterna om att släppa fram det största blocket, för att på så sätt isolera SD. Men Stefan Löfven nekar till förslaget och man avsåg att utlysa extra val i mars 2015. Under presskonferensen konstaterade MP:s dåvarande språkrör Gustav Fridolin att ”Vi går till val för att vi aldrig kommer låta Sverigedemokraterna diktera villkoren för Sverige”. Ett parti som förespråkar 6,89% har alltså som mål att stänga ute åsikterna bland 12,86% av folket.

Men det blev inget nyval. Istället följde något av det mest odemokratiska som iallafall jag upplevt politiskt – decemberöverenskommelsen. Regeringen och Alliansen kom överens om att släppa fram Löfven och hans minoritetsregering var garanterad att få igenom sin budget. Löfven röstades fram som statsminister efter att Alliansen och V lagt ner sina röster (132 Ja, 49 Nej och 154 Blanka) och trots att 6 av 10 väljare röstat till höger om det rödgröna blocket, fick man acceptera att det nu var S+MP som styrde.

Cirkusen 2015

Kaoset som kom under hösten, och de två sidor som bildats var smärtsamt att bevittna. Efter att man lovat guld och gröna skogar till alla som tog sig till Sverige blev man förvånad när folk faktiskt dök upp. Väldigt mycket folk. Det högsta antalet man tidigare tagit emot var de drygt 84.000 personer som kom från Balkankriget. Den siffran passerades i mitten av oktober och vid årets slut så var det totalt 162 877 personer som sökt asyl i Sverige. Enligt Aftonbladet så hade 60 501 av dessa fått permanent uppehållstillstånd när deras granskning släppts.

Rekommenderar alla att läsa granskningen själva då den även innehåller intervjuer med människor som alla har en djupt sorglig berättelse att dela med sig av, samtidigt som de alla har hopp om framtiden.

Jag minns Åsa Romson tårar, när hon tvingades upplysa väljarna om skärpta gränskontroller. För åter igen, så är MP såklart stolt över vad de lyckats ”åstadkomma” gällande migrationen:

2015

~ Över 160 000 människor söker asyl i Sverige. Det hade inte hänt om M och SD hade fått igenom sina förslag om att direktavvisa människor vid gränsen. (Nej. Troligen inte)

~ I ett exceptionellt läge, för att förhindra en ännu hårdare politik, gör MP i regeringen till slut upp om en tillfälligt mer restriktiv flyktingpolitik. (detta sker efter att Migrationsverket erkänner att de faktiskt går på knäna och går ut med en begäran om att stänga gränsen då man inte längre kan garantera ett värdigt asylmottagande)

Några andra anpassningar som kom som en följd av den nya flyktingplanen redogörs också. Som att de barn och barnfamiljer som kom innan lagen presenterades inte ska drabbas av de restriktivare reglerna. Samt att de som kom innan lagen presenterades ska ha rätt till familjeåterförening.

Det jag undrar är väl egentligen varför man valde att agera som man gjorde om man nu var intresserad av ett humant flyktingmottagande? Samtidigt var det tal om att man förväntade sig att det skulle komma en stor andel högutbildade flyktingar, att man skulle tjäna på det osv. Min syn var väl den att man gott och väl kunde ta in människor av rent medmänskliga avsikter. Flyr man från våldsbejakande fundamentalism så bör omvärlden besvara det med en hjälpande hand.

Men varför kräva att människor skulle behöva vidröra svensk mark för att få möjligheten att söka asyl? Varför inte tillåta att man ansöker från sitt hemland? Eller eventuella ambassader på vägen? Där man kunnat fylla i ansökan för sig själv och eventuell familj och sedan anordna en säker transportering till Sverige.

Detta skulle dock kräva att man har möjlighet att identifiera sig för att inte systemet ska utnyttjas. Kan man inte ens stärka sitt namn låt säga, så blir det såklart svårare. Men jag tänker ändå att om man på riktigt värnade om barns trygghet och att familjer ska få hålla ihop så måste det ha funnits bättre sätt än att uppmana människor till att betala smugglare för att ta den livsfarliga resan över Medelhavet. Menar man att detta var det ultimata sättet att hjälpa folk i nöd och inte genom samarbete med organisationer på plats (och dessutom slippa sluta avtal med Turkiet), ja då har man också en stor skuld i alla dödsfall. Alla de som utnyttjats, blåsts på pengar, eller på annat sätt tagit skada på väg in i Europa.

Andra kritiska ögonblick med MP

Men den viktigaste frågan för Miljöpartiet är ju såklart miljön. Men det har visat sig att inte ens detta tycks man ha speciellt bra koll på. För trots ett kontinuerligt skambeläggande av glesbygdsbor, höjda skatter och högre summor till diverse miljöprojekt så har det inte haft någon större effekt. Tvärt om så har det visat sig att de nedåtgående växthusgasutsläppen i Sverige har avtagit och nu till och med ökat från tidigare år.

Per Bolund förklarar hur klimatutsläppen kan ha ökat trots Miljöpartiet i regeringen

Som programledaren konstaterar så minskade utsläppen under Alliansens andra mandatperiod och att det nu har börjat öka.

”Andra kvartalet 2019 visar på ett totalt växthusgasutsläpp på 15,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter från den svenska ekonomin. Det innebär en ökning på 1,1 procent jämfört med samma period 2018. Svensk BNP under samma period steg med 0,6 procent” (SCB)

Detta kan Per Bolund förklara bort med att det var lågkonjunktur och högre oljepriser under Alliansen. Dessutom fanns inga nya klimatförslag vid deras inträde i riksdagen, menar Bolund. ”Det var helt tomt i lådorna”. Indeed.. Men som Miljöparti – ett parti för miljön, kan jag väl tycka att alla eventuella förslag som redan fanns rimligen då bör ha bytts ut till något bättre, något eget, eftersom man utgör sig för att vara det miljömedvetna partiet. Sen tycker jag att vi kan kolla på den där grafen en gång till. Nog måste borgarna ha gjort nånting rätt ändå?

Svenska fossila CO2-utsläpp 2008 – 2018 färgkodade efter regering:

Visst värnar jag om miljön och att jag som ung tänkte att ett parti som kan influera till ett bättre klimat, det är nog en bra sak. Antar att det bara är att vänta på att ett sådant parti dyker upp.

Ytterligare en fråga som man lagt sina gröna små fingrar på är skolan. Det här utspelet kom som en riktig överraskning för min del.

”Kommunerna bör säkerställa en bra blandning av elever med olika bakgrund”. Så inleder Per Bolund och Annika Hirvonen Falk (MP) sin artikel, då de tycks ha kommit fram till att skolan inte är jämlik. Målet är nu att göra den jämlik igen. Detta vill man göra genom att kommunerna tar ansvar för att fördela elever baserat på etnicitet och social ställning i någon form av sjuk ras-tombola.

Man fortsätter: ”Även om kommuner i dag är ganska låsta av lagstiftningen gör många kommuner mycket för att motverka effekterna av skolsegregationen. Alla kommuner borde få i uppgift att säkerställa en bra blandning av elever med olika bakgrund i klassrummen”.

Att man ska börja uppvisa auktoritet på det här sättet känns jävligt läbbigt. För att inte tala om förvirrande med tanke på att inte tycks vilja förstatliga skolan.

Men det faktum att MP vill omlokalisera barn för att desperat försöka förbättra resultatet av deras sociala experiment känns också out of character, att se brister i sitt eget agerande. Vi snackar ändå om samma gäng som knappt kan hålla tårarna borta när de pratar om vår mångkultur, när sanningen är att samma muppar är ansvariga för det apartheid liknande system som man lyckats utforma på imponerande kort tid.

Skulle vilja se samtliga Miljöpartister föregå med gott exempel och flytta ut till varsin förort där man nu plötsligt tycker att det är för homogent och sätta sina barn i närmaste kommunala skola. Kom igen – det är för mångkulturens skull!

Allvarligt talat. MP – slit inte ifrån barn sin trygghet och sina vänner med förhoppningen att de ska lösa eran misslyckade migrationspolitik. Vi kan bara hoppas på att det blir nyval innan ni hinner göra mer skada.

Förhoppningsvis ser siffrorna ännu bedrövligare ut efter den senaste månaden. Vet inte vad ni vet som tillåter er att ha ett så fast punggrepp om Löfven, jag vet bara att jag är beredd att ta vad som helst över det vi har nu.

Svenska opinionsläget januari 2020

Miljöpartiet. De har bidragit med så mycket ändå. Många skratt har det blivit och jag ska inte ljuga, för en och annan panikattack är de också ansvariga för.