Den enorma, kommunistiska elefanten

Det här väcker samma ilska och oro för mig som ‘Chernobyl’ vad gäller ”Staten vet alltid bäst” mentaliteten. Men nån begåvad jävel kan nog koppla det till klimatet, så behöver vi inte gräva mer i det stora problemet.

Det krävs ett enormt mod och medmänskligt ansvarstagande att göra som Li Wenliang. Att senare höra att han avlidit, av samma virus som staten så länge försökte tysta ner allvaret med, känns verkligen som ödets grymma ironi.

”Visselblåsare” Li Wenliang

En annan person värd att minnas är Xu Zhangrun, nu före detta professor vid Tsinghua University, efter att han avlägsnades från universitetet i mars 2019 och förbjöds även att undervisa, skriva och publicera. Detta var en konsekvens av att han uttalat sig kritiskt mot Kommunistiska partiet och dess ledare Xi Jinping.

Efter att han återvänt till Beijing från ledighet i Hubei ska han ha blivit placerad i karantän i sitt hem. Under de här dagarna ska minst två personer ha stått vakt utanför huset samt att säkerhetsvakter ska ha besökt honom för att framföra en varning. En vecka efter att restriktionerna lyfts har han ännu inte visat något livstecken.

Hans essä ”When Fury Overcome Fear” dör upp på nätet den 4 februari 2020 när coronaviruset svepte över Kina. Vänner till Zhangrun har sedan dess rapporterat att han är försvunnen. De påpekar hur hans IP adress har blockerats, hans WeChat (kinesisk meddelande app) och Weibo (kinesisk twitterliknande funktion) har stängts av och att ingen har lyckats få kontakt med honom på flera dagar.

Vad har hänt med professor Xu Zhangrun?

I sin text ställer sig Zhangrun mycket kritisk till landets ledare och tydliggör sitt hopp om en demokratisk framtid för Kina:

”The coronavirus epidemic has revealed the rotten core of Chinese governance; the fragile and vacuous heart of the jittering edifice of state has thereby shown up as never before.”

”The ancients observed that “it’s easier to dam a river than it is to silence the voice of the people.” Regardless of how good they are at controlling the Internet, they can’t keep all 1.4 billion mouths in China shut.”

”I believe that the only way for China to end its global and historical isolation and become a meaningful participant in the global system, as well as flourish on the path of national survival and prosperity, is to pursue a politics that embraces constitutional democracy and fosters a true people’s republic.” 


Tror knappast det kommer något ”Vi har varit naiva”-tal från Kinas ledare, inte för att det spelar någon roll. När allt lugnat ner sig så gör vi det vi alltid gör – återgår till att inte prata om saken. Men just den här enorma, kommunistiska elefanten kanske man gör rätt i att bekräfta emellanåt?

Vi måste våga prata om all form av antisemitism

27 januari 1945. För 3 veckor sedan kunde man se Förintelsens minnesdag uppmärksammas i Aktuellt. Det var 75 år i år sedan fångarna i Auschwitz befriades. Dagen belystes världen över för att minnas alla som föll offer för nazismens förödande folkmord.

Man visar bland annat ett inslag om hur drygt 200 överlevare under dagen besökt koncentrationslägret för att hedra minnet av de mördade. Man talar om det faktum att hotet mot judar är ett ökande problem i Europa och hur viktigt det är att påminna oss själva om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som begåtts historiskt. Framförallt när vi får allt färre som själva kan vittna om det som hände.

I studion fortsätter diskussionen. Nu har man bjudit in Daniel Feinbaum, som åker runt på skolor och föreläser om sin mormor som själv överlevde Auschwitz. Man har även med Ingrid Lomfors, chef på Forum för levande historia vars arbete går ut på att främja demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter, med utgångspunkt i Förintelsen.

Föreläsaren Daniel Feinbaum och Ingrid Lomfors, chef på Forum för levande historia, tycks ha svårt att verbalt formulera orsaken till en stor del av antisemitismen idag.
Daniel Feinbaum och Ingrid Lomfors i Aktuellt

Det riktigt chockerande ögonblicket kommer när Feinbaum berättar att det finns skolor där han inte är välkommen. ”De kan inte garantera vår säkerhet”, säger han. Man menar att vissa elever skulle strejka om han som jude kom dit för att föreläsa. Några av skolorna skulle också ha sett det som kontroversiellt att tala om Förintelsen, på grund av elevers motstånd. Feinbaum menar att dessa skolor ligger i kranskommuner.

Programledaren pressar sina gäster på en förklaring till den här utvecklingen. Båda bli märkbart osäkra och till slut fyller Lomfors in med ett extremt luddigt utlägg om hur det finns ”förutfattade meningar” och hävdar att det stora problemet med antisemitism i Europa beror på nationalismen.

Ingrid Lomfors glömmer bort sin egen expertis.

Jag satt bara och gapade framför tv:n. Inte en enda gång lyfter man det faktum att dagens antisemitism ofta kommer från andra grupper än på 1930-talet. Studier visar tydligt att hat och hot riktat mot judar i Sverige och Europa kommer från väldigt olika håll, men oftast från muslimer och vänsterrörelser.

Undersökning om antisemitism i EU från FRA, 2018.

Lomfors vet mycket väl om detta. Redan 2005 genomförde hennes myndighet, tillsammans med Brottsförebyggande rådet, en studie med avsikt att kartlägga attityder och fördomar mot judar bland den svenska befolkningen. Frågorna som ställdes var formulerade som påståenden och deltagarna fick ta ställning till vilken grad man instämde respektive tog avstånd från dessa. Rapporten går att läsa här.

Ser man på det sammanslagna måttet för antisemitiska attityder så är det inte någon markant skillnad mellan ungdomar & vuxna.

  • Närmare 60% går under kategorin ”låg”
  • Drygt 35% under kategorin ”medel”
  • Båda grupper är ca 5% i kategorin ”hög” & bedöms ha antisemitiska attityder

Studien visar också att antisemitismen är starkare i vissa grupper. ”Resultaten tyder på att antisemitiska uppfattningar och ambivalenta attityder till judar är jämförelsevis mer utbredda bland muslimer än bland kristna och icke-religiösa”.

Andel i kategorin ”hög” motsvarar inte alla som någonsin haft fördomar mot judar, utan endast där en negativ inställning till judar bedömdes systematisk.

  • Kristna och icke-troende visar i princip samma resultat som tidigare grupper i kategorierna ”låg” & ”medel”
  • Kristna toppar dock med 61%låga antisemitiska attityder
  • Bland muslimer hade 39% en systematisk antisemitisk inställning jämfört med 5% hos kristna & icke-troende

Resultatet från 2005 kan jämföras med en studie från WZB som kom 2013. Den bygger på 9.000 telefonintervjuer med kristna och muslimer i Sverige och 6 andra västeuropeiska länder. Upplägget är samma som tidigare, frågorna formuleras som påståenden som deltagarna tar ställning till. Rapporten går att läsa här.


Påståenden – figur 1:

“Christians [Muslims] should return to the roots of Christianity [Islam]”
“There is only one interpretation of the Bible [the Quran] and every Christian [Muslim] must stick to that”
“The rules of the Bible [the Quran] are more important to me than the laws of [survey country]”

Påståenden – figur 2:

“I don’t want to have homosexuals as friends”
“Jews cannot be trusted”
“Muslims aim to destroy Western culture” [for natives]
“Western countries aim to destroy Islam” [for persons of Turkish or Moroccan origin]


Statistiken från 2005 bekräftas i studien från 2013. Där 45% av muslimer i de tillfrågade länderna höll med om att ”man inte kan lite på judar”. Bland kristna ansåg 10% att detta var korrekt. Sammanslaget ser man också tydligt att fundamentalism är en betydligt vanligare förekomst inom islam än det är inom kristendomen.

Det finns naturligtvis flera faktorer till att det är en så märkbar skillnad mellan grupperna. En viktig faktor är att det finns ett öppet judefientlighet som propageras runt om i den islamiska världen, via media och olika moskéer i Mellanöstern, vilket självklart följt med vissa muslimska grupper till Europa och Sverige. Antisemitismen näras även av den palestinska/israeliska konflikten men även av social segregation i sina nya hemländer.

Om vi verkligen värdesätter att minoriteter ska få känna sig trygga i vårt samhälle så är det också viktigt att ledare slår näven i bordet. Man kan inte acceptera att en viss grupp ska ha rätten att förtrycka en annan grupp. Hat mot judar som grupp kommer självfallet från olika håll, men det är viktigt att också tydliggöra var det största hatet kommer från. Om vi vill framställa oss som ett land som sätter ett värde i att uppmärksamma Förintelsens minnesdag, så räcker det inte med att skicka statsministern till Jerusalem. Vi måste också aktivt arbeta med frågan på hemmaplan och inte nöja oss förrän vi har en judisk befolkning som kan känna sig trygg med att gå på våra gator. Det måste råda en sann nolltolerans och elever som vägrar lyssna på judiska föreläsare bör tillrättavisas snarare än ursäktas.

En annan sida jag skulle tipsa om att besöka är Anti-Defamation League (ADL) som ger utförliga mätningar över antisemitism i världen.

Lite mer statistik om antisemitism i EU från FRA, 2018.

Löfvens förnekelse kommer leda till inbördeskrig

Förlåt mig, men denna vidriga ursäkt till ledare alltså.. Så han menar att skattesänkningar under Alliansens regeringsperiod, som till stor del berodde på en världsomspännande lågkonjunktur, är orsaken till att förortskidsen föraktar vita barn idag? Att detta ska ha drivit 7-14 åringar att börja misshandla, råna och förnedra svenska barn, hur tänkte du där? Att brist på nya fritidsgårdar och gungställningar när man gick i blöja har lett till att de föraktar ”vithetsnormen”?

Det här är något som har en väldigt uppenbar koppling till det segregerade samhälle som Löfven och hans migrationsfixerade hantlangare ställt till med. Att behandla invandrare som djur på zoo, kul att titta på från avstånd, har inte bidragit till detta heller? När förortsungarna växer upp och får höra hur horaktiga, oanständiga, rasistiska och elitistiska vi svennar är, då är det inte heller så ologiskt att vi ser de påhopp som görs. Att dessa påhopp bör klassas som rasistiska är det inget tvivel om heller, då offren väljs ut på grund av sin etnicitet.

Miljöpartiet tycks i vilket fall ha uppmanats att hålla käften om de senaste veckorna. För jag vet ärligt talat inte hur den här blindheten kan förklaras, om detta beror på att beslutsfattare är fullständigt oförstående när det kommer till samhällets generella mående, inga riskanalyser görs, utan tanke på redan rådande bostadsbrist, man har ingen anknytning till världen utanför de fina salongerna. Det om något är fördomsfullt om du frågar mig, tugget om att allt utlänningar vill ha är renoverade utrymmen. Men ingen framtid.

Det råder ingen tvekan om att politiker inte fattar hur vanligt folk fungerar och deras resonemang kring varför detta sker är helt klart det mest rasfientliga i den här soppan. Jag växte själv upp på liten ort, lågutbildade och arbetslösa fanns överallt omkring en och det satsades inga miljarder på dessa områden. Men det gjorde inte att vi ungdomar utvecklade ett sådant hat att vi gick ut för att råna kommuntopparnas ungar, hota, spotta, misshandla eller kissa dem i munnen. Att denna falska jävel med vänner inte kan stå för att man själv bidragit till att detta nu sker är horribelt. Att de envisas med att det handlar om samhällsklasser tar jag som en förolämpning.

För jag är på riktigt rädd för vad som händer när de vita ungdomarna får nog av den förnedrande behandling de nu tvingas utstå. Om det tillåts hända riskerar Löfven att även vara ansvarig för det inbördeskrig som följer. Behöver inte säga att det vore en totalkatastrof. Kommer förnekelsen fortsätta även då? Jag hoppas vi aldrig behöver ta reda på det.

Så jag ber dig, innan vi tvingas betala ännu mer för denna tragedi – AVGÅ.

Miljöpartiet de onödiga

Ibland har det känts som att MP har suttit på makten sedan 2010 när man tänker på hur mycket inflytande de faktiskt haft i flera väldigt stora politiska frågor. Samtidigt så har det varit några tunga år för Miljöpartiet de gröna när det kommer till förtroendet.

Migrationspolitik

Efter riksdagsvalet 2010 blev den nu f.d. Alliansen största block – utan egen majoritet. Detta var också året som Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen med fler mandat än Kristdemokraterna eller Vänsterpartiet. 2011 kom därför Migrationsuppgörelsen där Alliansen och MP gemensamt tog tag i asyl- och migrationsfrågan. Anledningen till detta var att utesluta SD från inflytande i saken. Samarbetet hade såklart stora fördelar för MP som fick igenom sin politik.

Sammanfattning av överenskommelsen.

Fredrik Reinfeldt kom att kalla överenskommelsen ”historisk” och att den ”lägger en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik”. De följande åren kom beslut om vilka regler som skulle komma att gälla. Några av de saker MP skryter med att man lyckats ”åstadkomma” går att läsa om på Miljöpartiets hemsida:

2013:

~ Papperslösa människor får kraftigt utökad rätt till hälso- och sjukvård. (Att låta människor som inte har rätt att befinna sig i ett land ta del av dess förmåner väcker såklart känslor hos invånare)

~ Papperslösa barn får rätt att gå i skola. (Absolut, barn är barn, de bär inte ansvar för vuxnas oansvariga beslut)

2014:

~ Lättare för svårt utsatta och sjuka barn att få stanna i Sverige. “Särskilt ömmande omständigheter” införs. (bl.a. de apatiska barnen – där det nu börjat komma fruktansvärt tragiska berättelser om hur föräldrar utnyttjat och vanvårdat sina barn för uppehållstillstånd)

~ Kommuner hindras neka till att ta emot ensamkommande barn. (because big brother said so)

Regeringsparti på svaga grunder

Så kom då valet 2014. En valrörelse där den politik man ville bedriva var obefintligt då det enda väsentliga var att tydliggöra hur mycket man inte respekterar SD. En sak som bekräftades var såklart Åsa Romsons dröm om en värld utan gränser: ”Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo”. Detta visar på en otroligt naiv syn, både på världen i stort, hur kulturella betingelser kan komma att strida mot varandra, samt en bristande verklighetsförankring. Hennes kommentar går att se på Youtube tillsammans med Reinfeldts nästan kusligt exakta beskrivning av det framtida Sverige för väldigt många (2:10 min). Märk väl den arroganta och nedlåtande responsen från flera partier när det kommer till folkets oro för den kommande migrationen. Antingen så är man så frånkopplad att man inte ser potentiella risker eller så gör man verkligen allt för att framhäva hur SD minsann bara är alarmister. Lögner eller okunskap, jag vet faktiskt inte vad som vore värst.

Det som följde var ett väldigt splittrat valresultat. Inget av blocken hade majoritet och det uppstod en regeringskris efter att SD som vågmästare informerat om deras avsikt att rösta för Alliansens budgetförslag. Värt att notera är att Alliansen vid det laget arbetat för att få en överenskommelse med Socialdemokraterna om att släppa fram det största blocket, för att på så sätt isolera SD. Men Stefan Löfven nekar till förslaget och man avsåg att utlysa extra val i mars 2015. Under presskonferensen konstaterade MP:s dåvarande språkrör Gustav Fridolin att ”Vi går till val för att vi aldrig kommer låta Sverigedemokraterna diktera villkoren för Sverige”. Ett parti som förespråkar 6,89% har alltså som mål att stänga ute åsikterna bland 12,86% av folket.

Men det blev inget nyval. Istället följde något av det mest odemokratiska som iallafall jag upplevt politiskt – decemberöverenskommelsen. Regeringen och Alliansen kom överens om att släppa fram Löfven och hans minoritetsregering var garanterad att få igenom sin budget. Löfven röstades fram som statsminister efter att Alliansen och V lagt ner sina röster (132 Ja, 49 Nej och 154 Blanka) och trots att 6 av 10 väljare röstat till höger om det rödgröna blocket, fick man acceptera att det nu var S+MP som styrde.

Cirkusen 2015

Kaoset som kom under hösten, och de två sidor som bildats var smärtsamt att bevittna. Efter att man lovat guld och gröna skogar till alla som tog sig till Sverige blev man förvånad när folk faktiskt dök upp. Väldigt mycket folk. Det högsta antalet man tidigare tagit emot var de drygt 84.000 personer som kom från Balkankriget. Den siffran passerades i mitten av oktober och vid årets slut så var det totalt 162 877 personer som sökt asyl i Sverige. Enligt Aftonbladet så hade 60 501 av dessa fått permanent uppehållstillstånd när deras granskning släppts.

Rekommenderar alla att läsa granskningen själva då den även innehåller intervjuer med människor som alla har en djupt sorglig berättelse att dela med sig av, samtidigt som de alla har hopp om framtiden.

Jag minns Åsa Romson tårar, när hon tvingades upplysa väljarna om skärpta gränskontroller. För åter igen, så är MP såklart stolt över vad de lyckats ”åstadkomma” gällande migrationen:

2015

~ Över 160 000 människor söker asyl i Sverige. Det hade inte hänt om M och SD hade fått igenom sina förslag om att direktavvisa människor vid gränsen. (Nej. Troligen inte)

~ I ett exceptionellt läge, för att förhindra en ännu hårdare politik, gör MP i regeringen till slut upp om en tillfälligt mer restriktiv flyktingpolitik. (detta sker efter att Migrationsverket erkänner att de faktiskt går på knäna och går ut med en begäran om att stänga gränsen då man inte längre kan garantera ett värdigt asylmottagande)

Några andra anpassningar som kom som en följd av den nya flyktingplanen redogörs också. Som att de barn och barnfamiljer som kom innan lagen presenterades inte ska drabbas av de restriktivare reglerna. Samt att de som kom innan lagen presenterades ska ha rätt till familjeåterförening.

Det jag undrar är väl egentligen varför man valde att agera som man gjorde om man nu var intresserad av ett humant flyktingmottagande? Samtidigt var det tal om att man förväntade sig att det skulle komma en stor andel högutbildade flyktingar, att man skulle tjäna på det osv. Min syn var väl den att man gott och väl kunde ta in människor av rent medmänskliga avsikter. Flyr man från våldsbejakande fundamentalism så bör omvärlden besvara det med en hjälpande hand.

Men varför kräva att människor skulle behöva vidröra svensk mark för att få möjligheten att söka asyl? Varför inte tillåta att man ansöker från sitt hemland? Eller eventuella ambassader på vägen? Där man kunnat fylla i ansökan för sig själv och eventuell familj och sedan anordna en säker transportering till Sverige.

Detta skulle dock kräva att man har möjlighet att identifiera sig för att inte systemet ska utnyttjas. Kan man inte ens stärka sitt namn låt säga, så blir det såklart svårare. Men jag tänker ändå att om man på riktigt värnade om barns trygghet och att familjer ska få hålla ihop så måste det ha funnits bättre sätt än att uppmana människor till att betala smugglare för att ta den livsfarliga resan över Medelhavet. Menar man att detta var det ultimata sättet att hjälpa folk i nöd och inte genom samarbete med organisationer på plats (och dessutom slippa sluta avtal med Turkiet), ja då har man också en stor skuld i alla dödsfall. Alla de som utnyttjats, blåsts på pengar, eller på annat sätt tagit skada på väg in i Europa.

Andra kritiska ögonblick med MP

Men den viktigaste frågan för Miljöpartiet är ju såklart miljön. Men det har visat sig att inte ens detta tycks man ha speciellt bra koll på. För trots ett kontinuerligt skambeläggande av glesbygdsbor, höjda skatter och högre summor till diverse miljöprojekt så har det inte haft någon större effekt. Tvärt om så har det visat sig att de nedåtgående växthusgasutsläppen i Sverige har avtagit och nu till och med ökat från tidigare år.

Per Bolund förklarar hur klimatutsläppen kan ha ökat trots Miljöpartiet i regeringen

Som programledaren konstaterar så minskade utsläppen under Alliansens andra mandatperiod och att det nu har börjat öka.

”Andra kvartalet 2019 visar på ett totalt växthusgasutsläpp på 15,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter från den svenska ekonomin. Det innebär en ökning på 1,1 procent jämfört med samma period 2018. Svensk BNP under samma period steg med 0,6 procent” (SCB)

Detta kan Per Bolund förklara bort med att det var lågkonjunktur och högre oljepriser under Alliansen. Dessutom fanns inga nya klimatförslag vid deras inträde i riksdagen, menar Bolund. ”Det var helt tomt i lådorna”. Indeed.. Men som Miljöparti – ett parti för miljön, kan jag väl tycka att alla eventuella förslag som redan fanns rimligen då bör ha bytts ut till något bättre, något eget, eftersom man utgör sig för att vara det miljömedvetna partiet. Sen tycker jag att vi kan kolla på den där grafen en gång till. Nog måste borgarna ha gjort nånting rätt ändå?

Svenska fossila CO2-utsläpp 2008 – 2018 färgkodade efter regering:

Visst värnar jag om miljön och att jag som ung tänkte att ett parti som kan influera till ett bättre klimat, det är nog en bra sak. Antar att det bara är att vänta på att ett sådant parti dyker upp.

Ytterligare en fråga som man lagt sina gröna små fingrar på är skolan. Det här utspelet kom som en riktig överraskning för min del.

”Kommunerna bör säkerställa en bra blandning av elever med olika bakgrund”. Så inleder Per Bolund och Annika Hirvonen Falk (MP) sin artikel, då de tycks ha kommit fram till att skolan inte är jämlik. Målet är nu att göra den jämlik igen. Detta vill man göra genom att kommunerna tar ansvar för att fördela elever baserat på etnicitet och social ställning i någon form av sjuk ras-tombola.

Man fortsätter: ”Även om kommuner i dag är ganska låsta av lagstiftningen gör många kommuner mycket för att motverka effekterna av skolsegregationen. Alla kommuner borde få i uppgift att säkerställa en bra blandning av elever med olika bakgrund i klassrummen”.

Att man ska börja uppvisa auktoritet på det här sättet känns jävligt läbbigt. För att inte tala om förvirrande med tanke på att inte tycks vilja förstatliga skolan.

Men det faktum att MP vill omlokalisera barn för att desperat försöka förbättra resultatet av deras sociala experiment känns också out of character, att se brister i sitt eget agerande. Vi snackar ändå om samma gäng som knappt kan hålla tårarna borta när de pratar om vår mångkultur, när sanningen är att samma muppar är ansvariga för det apartheid liknande system som man lyckats utforma på imponerande kort tid.

Skulle vilja se samtliga Miljöpartister föregå med gott exempel och flytta ut till varsin förort där man nu plötsligt tycker att det är för homogent och sätta sina barn i närmaste kommunala skola. Kom igen – det är för mångkulturens skull!

Allvarligt talat. MP – slit inte ifrån barn sin trygghet och sina vänner med förhoppningen att de ska lösa eran misslyckade migrationspolitik. Vi kan bara hoppas på att det blir nyval innan ni hinner göra mer skada.

Förhoppningsvis ser siffrorna ännu bedrövligare ut efter den senaste månaden. Vet inte vad ni vet som tillåter er att ha ett så fast punggrepp om Löfven, jag vet bara att jag är beredd att ta vad som helst över det vi har nu.

Svenska opinionsläget januari 2020

Miljöpartiet. De har bidragit med så mycket ändå. Många skratt har det blivit och jag ska inte ljuga, för en och annan panikattack är de också ansvariga för.  

Dagens debattklimat

Bristen på objektiv rapportering, fördomsfri diskussion och journalistik utan politisk agenda har gjort mig svältfödd på en debatt med sakfrågan i fokus.

Finner ofta att mina tankar och reflektioner saknar representation i de ämnen som lyfts i samhällsdebatten. Man förenklar, fördummar och polariserar precis allt och det slutar med att det bara finns två sidor för folk att välja på.

Bloggen kommer i första hand fungera som en fristad för mig att rapportera och kommentera aktuella ämnen och händelser. Samtidigt vill jag gärna hålla mig till någon form av pressetik så blir gärna informerad om eventuellt felaktiga uppgifter så detta kan korrigeras.

Alla är välkomna att kommentera och kritisera under premissen att det finns en gemensam respekt för varandras åsikter. Frågor och information till mig personligen kan skickas till min mejl som finns under kontakt.

Omröstning: Vad vill du läsa om?

När jag nu tänkt ge skrivandet en chans så är jag såklart nyfiken på vad folk är intresserade av att läsa när de kommer hit. Jag kommer självklart att köra på ett visst spår och skriva om aktuella frågor och det som intresserar mig. Men det vore kul att få lite feedback på vilka ämnen ni läsare vill se mer av.

Kommer du på ett ämne som inte finns som alternativ så kan du lägga till det som en ny kategori eller kontakta mig personligen.

Hur ”feministerna” skändade metoo-rörelsen

Jag blir så oerhört uppgiven när jag läser den här typen av journalistik och jag hoppas innerligt att ingen heller låter sig påverkas av kompromisslösa radikalfeministers åsikter. För det enda de har gjort för jämställdheten är att kapa en rörelse som hade kunnat hjälpa kvinnor och män föra en dialog om hur vi kan förebygga och bekämpa faktiskt förtryck och våldsutövande mot kvinnor. De flesta män jag träffat i mitt liv har ändå gett intrycket av att de skulle gå över lik för att kvinnorna i deras liv ska kunna känna sig trygga i samhället och om de utsätts för ett brott, ska de inte behöva oroa sig för att inte bli trodd.

Men istället ser vi dessa ”feminister” hjälpa till att stärka misstron mot kvinnor och deras anmälningar. Men inte nog med det, de har dessutom aktivt betonat för kvinnor att det inte är någon idé att anmäla sexualbrott då det är så få som faktiskt leder till en dom. Har man hängt med i debatten som ägt rum de senaste åren och framförallt den senaste tiden, så har man kunnat se alla dessa kulturskribenter tillika propagandister bjudas in för att gapa om patriarkatet och bemöta alla som är det minsta skeptisk med en nedvärderande ton. Den senaste debatt jag såg på ämnet metoo var i Opinion live, där Unni Drougge stod och beklagade sig över att barn och kvinnor är rättslösa för att vi lever i ett land där en anmälan per automatik inte leder till en fällande dom. För övrigt är jag förbannat trött på att höra folk likställa kvinnor med barn, att det bara är hjälplösa små varelser. Jag trodde kvinnokampen handlade om att vi är starka, kapabla individer.

Källa: Instagram Cissi Wallin

Skribenten menar att domen mot Cissi Wallin är en signal riktad till hela metoo-rörelsen. Alltså att domen på allvar skulle betyda att kvinnor inte längre har rätt att dela med sig av sina upplevelser. Den här retoriken är farlig – för att inte tala om att den tydliggör att man egentligen inte är ute efter sanningen eller rättvisa. Jag tänker att det finns två tänkbara förklaringar till att man som Kajsa Ekis Ekman kan ha en så extrem tolkning av domen att det rent av skulle vara ett hot mot kvinnors yttrandefrihet. Antingen så är hon så radikaliserad att hon är övertygad om patriarkatets maktutövning och aktiva kvinnoförtryck och helt enkelt inte kapabel att se på saken ur ett annat perspektiv, eller så spelar sanningen ingen som helst roll utan man agerar helt utifrån en gruppmentalitet, det viktiga är att vinna poäng. Jag är inte säker på vilket alternativ som är mer obehagligt.

”det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman” 

Kajsa har rätt i en sak: ”Kärnan i metoo-rörelsen är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier”. Absolut. Men hon fortsätter med påståendet att domen på något sätt bekräftar att detta nu skulle vara brottsligt. Nej, det är inte brottsligt. Däremot så är förtal det. Wallin har delat med sig av en sexuell situation där hon upplevde att hon blivit våldtagen. Men hon har också valt att hänga ut personen i fråga med namn på sociala medier, detta trots att förundersökning både inletts och lagts ner. Jag är säker på att det finns fall där förövare kommer undan. Rättelse – jag vet att det är så, och utan att lägga några personliga värderingar i det specifika fallet så anser jag ändå att det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman. Jag vet inte vad som hände den kvällen, inte heller hur situationen upplevdes av de inblandade. Men jag vet att man i en rättsstat bör värna om principen oskyldig till dess att motsatsen har bevisats.

Många upplever att rättssystemet ofta sviker, men lösningen kan inte vara att vi inför egna domstolar i sociala medier. Är det så att vi värnar om jämställdhet så bör vi fokusera på det mest akuta – nämligen att återta ordet feminism från de rent av populistiska händer som det just nu ligger i. För så länge man låter extrema grupper agera representanter i frågan så kommer vi inte komma framåt.

Kajsa Ekis Ekmans artikel i Aftonbladet – Domen mot Wallin är riktad mot hela Metoo

Unni Drougge, David Eberhard m.fl. debatterar metoo-rörelsens utveckling – Opinion live

%d bloggare gillar detta: