Etikettarkiv: Aftonbladet

Det nya Sverige tack vare signalpolitik utan substans och rationellt tänkande

Ibland finns det inte tillräckligt många timmar på dygnet för att hänga med i nyhetsrapporteringen. Speciellt inte när man samtidigt tvingats ta in svenskarnas totala underkastelse inför statens skamlösa misslyckanden. Vem bär ansvar? Som vanligt är det ingen som har samvete nog att avgå.

Några av de senaste framgångarna:

Bara accepterar det faktum att vi tydligen inte har någon gräns för hur mycket byråkratin ska kunna kräva av oss – utan att leverera ett dyft i form av säkerhet eller service. 🤷🏼‍♀️

Vaknade idag upp till nyheten om att det varit en polisinsats på Södermalm i Stockholm:

Målet med punktbevakningen av männen var att stoppa skjutningar och bombdåd.

Han har straffats 27 gånger och bland annat dömts till långa fängelsestraff för grov misshandel, grovt vapenbrott, narkotikabrott och grov fridskränkning.

För två veckor sedan begärdes han häktad för grov misshandel och övergrepp i rättssak. Under hösten har åklagaren också tidigare försökt få honom häktad”.

Är det ens någon mening att man blir förvånad? Eller rent av frågar sig varför denna människa är ute på våra gator, eller varför det är så fel att vilja avkräva vissa sitt medborgarskap?

Fast det är ju så, i svensk politik visar man lojalitet för pedofiler, byråkrater och allt som rensar bort lite förbrukade pensionärer. Som vi väl vet så vill man inte ens försöka göra det möjligt att utvisa eller straffa terrorister. Vilket skämt.

Behövde få spy lite galla. Tack för mig.

Media grävde sin egen grav – är upprättelse möjlig?

Det kan inte vara lätt att arbeta inom svensk media idag. Speciellt om du jobbar med nyhetsrapportering och värnat om ditt jobb det senaste decenniet. Den ökända åsiktskorridoren var inget annat än en ren lögn enligt Aftonbladets Anders Lindberg.

Så ni förstår nog min förvåning när Expressen som första tidning faktiskt kunde gå ut och erkänna hur illa det ser ut att bli i framtiden, detta också i samband med insikten om de ekonomiska konsekvenser COVID-19 bar med sig. Blev uppriktigt chockad och imponerad över den tydlighet man lyckades lägga fram situationen med. Nu finns det ju betydligt värre exempel än just Expressens journalistik vad gäller mörkande och att propagera för den fanatism och förnekelse vi levt med under en längre tid – men jag har fortfarande mina reservationer.

Det tar i snitt 13 år i Sverige innan hälften av de utlandsfödda kan försörja sig själva. När varslen, konkurserna och arbetslösheten nu stiger blir integrationsskulden akut”.

Det är så man inleder texten signerad av ledarredaktionen. Rakt och tydligt. Hur kommer det sig att detta problem inte lyfts i media varje dag med tanke på den konsekvens det kommer ha på oss alla gemensamt?

Sverige har misslyckats med integrationen i högkonjunktur. Nu befinner vi oss i en kris som accelererar snabbare än finanskrisen. Det behövs en fokuserad integrationspolitik för att fler ska få jobb. Krav på att lära sig svenska måste kopplas till försörjningsstöd, medborgarskap och möjligheten att få permanent uppehållstillstånd. Det bör kombineras med inträdesjobb med lägre ingångslöner, satsningar på yrkesutbildningar och bidragstak”. 

Lustigt. När det är precis dessa förslag som i fem års tid klassats som så pass rasistiska, att även en fjant som jag kan bli kallad ”fascist”, ”SD-troll” eller spridare av ”högersörja”. Det är en skam att ledare tillåtit splittringen av landet att gå så långt så det är öppna gränser eller nazism som målas upp som möjliga alternativ. När de flesta egentligen bara kräver lite sunt förnuft. Att lära sig språket har inte minst visat sig vara ett rimligt krav i dessa coronatider.

Men oavsett vilka integrationssatsningar som görs de kommande åren går det inte att komma ifrån volymfrågan. Sverige måste hålla antalet asylsökande lågt under lång tid framöver”.

Märkligt… Tycker mig ha hört många röster från flera olika håll hävda bestämt, att det är just mängden av människor som varit det stora problemet. Vi hinner helt enkelt inte med oss. Det var redan innan ont om plats. Bördan blir för stor på samhället.

Medias framtid

Mediehusen står inför en kollaps som man från politiskt håll kommer göra vad man kan för att förhindra. Frågan är hur mycket man vågar eller ens kan fortsätta slänga efter en branch som redan förlorat majoriteten av sin talang till fristående konkurrenter, med läsare som frivilligt betalar för deras tjänster.

Den läsarkrets som kommer hänga sig kvar är rimligtvis tekniskt okunniga och visst vänsterfolk (både identitetsvänstern och de som ännu tror att socialismen slåss för arbetare).

Kommer de stora mediehusen ha någon skuld i den samhällsutveckling som förhoppningsvis alla nu kan se växa fram? Detta till följd av en vårdslös hantering av migrations- och integrationsfrågor man medverkat till att driva fram. En mycket rimlig fråga att ställa sig i sammanhanget med tanke på det bristande omdöme man uppvisat, för att inte tala om att man övergett uppdraget med objektiv rapportering, Den energi man lagt på att demonisera Sverigedemokraterna genom åren har definitivt hjälpt att framkalla reaktionen bland övriga partier att gå i rakt motsatt riktning långt innan migrationskrisen och fram till dags datum.

Vill vara tydlig med att man inte enbart kan skylla på medierapporteringen. Det här är ett problem med många aktörer och faktorer att ta i beräkning. Den dysfunktionella relationen mellan media och politiken är en lång, men framöver viktig berättelse om värdet av en objektiv medieapparat. Men det är också påverkan av sociala medier och ”kändiselitens” behov av att visa upp hur godhjärtad och fördomsfri man är. Trots det faktum att de flesta inte ens skulle köra med låsta dörrar genom ett av de områden man nu fyllt med människor utan minsta koppling till resten av samhället. Hycklar bäst som hycklar sist.

Problemet med detta spel är precis som i klimatdebatten och nu senast corona-”alarmismen”: när fakta läggs på bordet och deras dynga sjunker som en sten hoppar man bara vidare till nästa punkt, där man fortsätter polarisera utan att någon i maktställning smäller näven i bordet och kräver bättring och att sanningen får höras.

Ledartexten från Expressen HÄR

Ytterligare text om statens låtsasjobb HÄR

Hur ”feministerna” skändade metoo-rörelsen

Jag blir så oerhört uppgiven när jag läser den här typen av journalistik och jag hoppas innerligt att ingen heller låter sig påverkas av kompromisslösa radikalfeministers åsikter. För det enda de har gjort för jämställdheten är att kapa en rörelse som hade kunnat hjälpa kvinnor och män föra en dialog om hur vi kan förebygga och bekämpa faktiskt förtryck och våldsutövande mot kvinnor. De flesta män jag träffat i mitt liv har ändå gett intrycket av att de skulle gå över lik för att kvinnorna i deras liv ska kunna känna sig trygga i samhället och om de utsätts för ett brott, ska de inte behöva oroa sig för att inte bli trodd.

Men istället ser vi dessa ”feminister” hjälpa till att stärka misstron mot kvinnor och deras anmälningar. Men inte nog med det, de har dessutom aktivt betonat för kvinnor att det inte är någon idé att anmäla sexualbrott då det är så få som faktiskt leder till en dom. Har man hängt med i debatten som ägt rum de senaste åren och framförallt den senaste tiden, så har man kunnat se alla dessa kulturskribenter tillika propagandister bjudas in för att gapa om patriarkatet och bemöta alla som är det minsta skeptisk med en nedvärderande ton. Den senaste debatt jag såg på ämnet metoo var i Opinion live, där Unni Drougge stod och beklagade sig över att barn och kvinnor är rättslösa för att vi lever i ett land där en anmälan per automatik inte leder till en fällande dom. För övrigt är jag förbannat trött på att höra folk likställa kvinnor med barn, att det bara är hjälplösa små varelser. Jag trodde kvinnokampen handlade om att vi är starka, kapabla individer.

Källa: Instagram Cissi Wallin

Skribenten menar att domen mot Cissi Wallin är en signal riktad till hela metoo-rörelsen. Alltså att domen på allvar skulle betyda att kvinnor inte längre har rätt att dela med sig av sina upplevelser. Den här retoriken är farlig – för att inte tala om att den tydliggör att man egentligen inte är ute efter sanningen eller rättvisa. Jag tänker att det finns två tänkbara förklaringar till att man som Kajsa Ekis Ekman kan ha en så extrem tolkning av domen att det rent av skulle vara ett hot mot kvinnors yttrandefrihet. Antingen så är hon så radikaliserad att hon är övertygad om patriarkatets maktutövning och aktiva kvinnoförtryck och helt enkelt inte kapabel att se på saken ur ett annat perspektiv, eller så spelar sanningen ingen som helst roll utan man agerar helt utifrån en gruppmentalitet, det viktiga är att vinna poäng. Jag är inte säker på vilket alternativ som är mer obehagligt.

”det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman” 

Kajsa har rätt i en sak: ”Kärnan i metoo-rörelsen är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier”. Absolut. Men hon fortsätter med påståendet att domen på något sätt bekräftar att detta nu skulle vara brottsligt. Nej, det är inte brottsligt. Däremot så är förtal det. Wallin har delat med sig av en sexuell situation där hon upplevde att hon blivit våldtagen. Men hon har också valt att hänga ut personen i fråga med namn på sociala medier, detta trots att förundersökning både inletts och lagts ner. Jag är säker på att det finns fall där förövare kommer undan. Rättelse – jag vet att det är så, och utan att lägga några personliga värderingar i det specifika fallet så anser jag ändå att det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman. Jag vet inte vad som hände den kvällen, inte heller hur situationen upplevdes av de inblandade. Men jag vet att man i en rättsstat bör värna om principen oskyldig till dess att motsatsen har bevisats.

Många upplever att rättssystemet ofta sviker, men lösningen kan inte vara att vi inför egna domstolar i sociala medier. Är det så att vi värnar om jämställdhet så bör vi fokusera på det mest akuta – nämligen att återta ordet feminism från de rent av populistiska händer som det just nu ligger i. För så länge man låter extrema grupper agera representanter i frågan så kommer vi inte komma framåt.

Kajsa Ekis Ekmans artikel i Aftonbladet – Domen mot Wallin är riktad mot hela Metoo

Unni Drougge, David Eberhard m.fl. debatterar metoo-rörelsens utveckling – Opinion live