Etikettarkiv: covid-19

Det nya Sverige tack vare signalpolitik utan substans och rationellt tänkande

Ibland finns det inte tillräckligt många timmar på dygnet för att hänga med i nyhetsrapporteringen. Speciellt inte när man samtidigt tvingats ta in svenskarnas totala underkastelse inför statens skamlösa misslyckanden. Vem bär ansvar? Som vanligt är det ingen som har samvete nog att avgå.

Några av de senaste framgångarna:

Bara accepterar det faktum att vi tydligen inte har någon gräns för hur mycket byråkratin ska kunna kräva av oss – utan att leverera ett dyft i form av säkerhet eller service. 🤷🏼‍♀️

Vaknade idag upp till nyheten om att det varit en polisinsats på Södermalm i Stockholm:

Målet med punktbevakningen av männen var att stoppa skjutningar och bombdåd.

Han har straffats 27 gånger och bland annat dömts till långa fängelsestraff för grov misshandel, grovt vapenbrott, narkotikabrott och grov fridskränkning.

För två veckor sedan begärdes han häktad för grov misshandel och övergrepp i rättssak. Under hösten har åklagaren också tidigare försökt få honom häktad”.

Är det ens någon mening att man blir förvånad? Eller rent av frågar sig varför denna människa är ute på våra gator, eller varför det är så fel att vilja avkräva vissa sitt medborgarskap?

Fast det är ju så, i svensk politik visar man lojalitet för pedofiler, byråkrater och allt som rensar bort lite förbrukade pensionärer. Som vi väl vet så vill man inte ens försöka göra det möjligt att utvisa eller straffa terrorister. Vilket skämt.

Behövde få spy lite galla. Tack för mig.

Den enorma, kommunistiska elefanten

Det här väcker samma ilska och oro för mig som ‘Chernobyl’ vad gäller ”Staten vet alltid bäst” mentaliteten. Men nån begåvad jävel kan nog koppla det till klimatet, så behöver vi inte gräva mer i det stora problemet.

Det krävs ett enormt mod och medmänskligt ansvarstagande att göra som Li Wenliang. Att senare höra att han avlidit, av samma virus som staten så länge försökte tysta ner allvaret med, känns verkligen som ödets grymma ironi.

”Visselblåsare” Li Wenliang

En annan person värd att minnas är Xu Zhangrun, nu före detta professor vid Tsinghua University, efter att han avlägsnades från universitetet i mars 2019 och förbjöds även att undervisa, skriva och publicera. Detta var en konsekvens av att han uttalat sig kritiskt mot Kommunistiska partiet och dess ledare Xi Jinping.

Efter att han återvänt till Beijing från ledighet i Hubei ska han ha blivit placerad i karantän i sitt hem. Under de här dagarna ska minst två personer ha stått vakt utanför huset samt att säkerhetsvakter ska ha besökt honom för att framföra en varning. En vecka efter att restriktionerna lyfts har han ännu inte visat något livstecken.

Hans essä ”When Fury Overcome Fear” dör upp på nätet den 4 februari 2020 när coronaviruset svepte över Kina. Vänner till Zhangrun har sedan dess rapporterat att han är försvunnen. De påpekar hur hans IP adress har blockerats, hans WeChat (kinesisk meddelande app) och Weibo (kinesisk twitterliknande funktion) har stängts av och att ingen har lyckats få kontakt med honom på flera dagar.

Vad har hänt med professor Xu Zhangrun?

I sin text ställer sig Zhangrun mycket kritisk till landets ledare och tydliggör sitt hopp om en demokratisk framtid för Kina:

”The coronavirus epidemic has revealed the rotten core of Chinese governance; the fragile and vacuous heart of the jittering edifice of state has thereby shown up as never before.”

”The ancients observed that “it’s easier to dam a river than it is to silence the voice of the people.” Regardless of how good they are at controlling the Internet, they can’t keep all 1.4 billion mouths in China shut.”

”I believe that the only way for China to end its global and historical isolation and become a meaningful participant in the global system, as well as flourish on the path of national survival and prosperity, is to pursue a politics that embraces constitutional democracy and fosters a true people’s republic.” 


Tror knappast det kommer något ”Vi har varit naiva”-tal från Kinas ledare, inte för att det spelar någon roll. När allt lugnat ner sig så gör vi det vi alltid gör – återgår till att inte prata om saken. Men just den här enorma, kommunistiska elefanten kanske man gör rätt i att bekräfta emellanåt?