Etikettarkiv: Feminism

Pojkar tar smällen för dagens identitetspolitik

Vi har just upptäckt biologi i det här landet – eller åtminstone så har SVT äntligen vågat närma sig problemet Still though, tycker det gått alldeles för lång tid där man inte kunnat ta i frågan. För åsikten har varit att vi i grunden är exakt likadana med samma förutsättningar, samma drifter. Om vi bara dämpar killarna lite och gör oss av med patriarkala strukturer.

Efter regeringens beslut att genuscertifiera all forskning och baka ihop det med jämställdhet har det bara gått utför. På grundskola, men framförallt på universitetet matas man med hur viktigt det är med genusperspektiv och att tänka normkritiskt, debatten kring censurerad litteratur lever och frodas än idag. Sånt som vi ”antifeminister” haft mage att försöka ifrågasätta.

Förra året hade vi 2,153 miljardärer i världen, tillsammans ägde de mer än 4.6 miljarder av befolkningen tillsammans. Är det patriarkatet vi nu ska bestraffa alla pojkar och män för? Nu har vi en militant postmodern rörelse som konstant påpekar för killar att de ska flytta på sig för att de alltid varit så privilegierade. Hur männen stått ut med det är ett rent under.

Att kvinnor i Sverige har precis samma friheter som män är något jag skulle skriva under på. Nu är det ju inte alla som gör det och vissa som rent av anser att jämställdhet inte kan uppnås förrän det är ekonomiskt precis lika. Detta är idioti.

Min syn på feminismen, som den upplysta frihetskamp den var, innan detta blev den intersektionella offerkult det är idag, gjorde sitt jobb.
Idag är vi i ett skeende där identitetspolitiken tagit över många instanser på universiteten, både i Sverige och runt om i väst. Det vi behöver, enligt mig, är en återkoppling till ursprunget. Att man bekräftar våra skillnader och likheter med män, att det finns en biologisk orsak till de beslut vi tar.
De som trycker ner unga mammor idag t.ex. är enligt mig dessa ”feminister”. Eller som avundas och föraktar en framgångsrik kvinna – jo, samma ”feminister”.

Därför är det viktigt att, kanske både män och kvinnor, drar ett sträck i sanden och tar tillbaka rörelsen för att kunna leda in den på rätt spår.

På det stora hela tror jag feminismen bör agera som det ”systerskap” många idag vill måla upp det som. Men kvinnor är lömska, vi hugger varandra i ryggen. Det är nånting som fattas där, äldre vägledare, men inte av arten Gudrun Schyman, utan snarare någon som kan rycka tag i otacksamma tjejer och ge dem ett sanningens ord. För idén att män och kvinnor är likadana i sina målsättningar gör att vi glömmer bort allt det positiva med kvinnor. Jag är helt inne på Jordan Petersons linje om biologins vikt i varför vi väljer som vi gör. Något som döms ut av dagens – just det, ”feminister”.

Hur ”feministerna” skändade metoo-rörelsen

Jag blir så oerhört uppgiven när jag läser den här typen av journalistik och jag hoppas innerligt att ingen heller låter sig påverkas av kompromisslösa radikalfeministers åsikter. För det enda de har gjort för jämställdheten är att kapa en rörelse som hade kunnat hjälpa kvinnor och män föra en dialog om hur vi kan förebygga och bekämpa faktiskt förtryck och våldsutövande mot kvinnor. De flesta män jag träffat i mitt liv har ändå gett intrycket av att de skulle gå över lik för att kvinnorna i deras liv ska kunna känna sig trygga i samhället och om de utsätts för ett brott, ska de inte behöva oroa sig för att inte bli trodd.

Men istället ser vi dessa ”feminister” hjälpa till att stärka misstron mot kvinnor och deras anmälningar. Men inte nog med det, de har dessutom aktivt betonat för kvinnor att det inte är någon idé att anmäla sexualbrott då det är så få som faktiskt leder till en dom. Har man hängt med i debatten som ägt rum de senaste åren och framförallt den senaste tiden, så har man kunnat se alla dessa kulturskribenter tillika propagandister bjudas in för att gapa om patriarkatet och bemöta alla som är det minsta skeptisk med en nedvärderande ton. Den senaste debatt jag såg på ämnet metoo var i Opinion live, där Unni Drougge stod och beklagade sig över att barn och kvinnor är rättslösa för att vi lever i ett land där en anmälan per automatik inte leder till en fällande dom. För övrigt är jag förbannat trött på att höra folk likställa kvinnor med barn, att det bara är hjälplösa små varelser. Jag trodde kvinnokampen handlade om att vi är starka, kapabla individer.

Källa: Instagram Cissi Wallin

Skribenten menar att domen mot Cissi Wallin är en signal riktad till hela metoo-rörelsen. Alltså att domen på allvar skulle betyda att kvinnor inte längre har rätt att dela med sig av sina upplevelser. Den här retoriken är farlig – för att inte tala om att den tydliggör att man egentligen inte är ute efter sanningen eller rättvisa. Jag tänker att det finns två tänkbara förklaringar till att man som Kajsa Ekis Ekman kan ha en så extrem tolkning av domen att det rent av skulle vara ett hot mot kvinnors yttrandefrihet. Antingen så är hon så radikaliserad att hon är övertygad om patriarkatets maktutövning och aktiva kvinnoförtryck och helt enkelt inte kapabel att se på saken ur ett annat perspektiv, eller så spelar sanningen ingen som helst roll utan man agerar helt utifrån en gruppmentalitet, det viktiga är att vinna poäng. Jag är inte säker på vilket alternativ som är mer obehagligt.

”det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman” 

Kajsa har rätt i en sak: ”Kärnan i metoo-rörelsen är att kvinnor har rätt att tala öppet om sexuella övergrepp och trakasserier”. Absolut. Men hon fortsätter med påståendet att domen på något sätt bekräftar att detta nu skulle vara brottsligt. Nej, det är inte brottsligt. Däremot så är förtal det. Wallin har delat med sig av en sexuell situation där hon upplevde att hon blivit våldtagen. Men hon har också valt att hänga ut personen i fråga med namn på sociala medier, detta trots att förundersökning både inletts och lagts ner. Jag är säker på att det finns fall där förövare kommer undan. Rättelse – jag vet att det är så, och utan att lägga några personliga värderingar i det specifika fallet så anser jag ändå att det är stor skillnad på att dela med sig av något man varit med om och att peka ut en icke-dömd person som våldtäktsman. Jag vet inte vad som hände den kvällen, inte heller hur situationen upplevdes av de inblandade. Men jag vet att man i en rättsstat bör värna om principen oskyldig till dess att motsatsen har bevisats.

Många upplever att rättssystemet ofta sviker, men lösningen kan inte vara att vi inför egna domstolar i sociala medier. Är det så att vi värnar om jämställdhet så bör vi fokusera på det mest akuta – nämligen att återta ordet feminism från de rent av populistiska händer som det just nu ligger i. För så länge man låter extrema grupper agera representanter i frågan så kommer vi inte komma framåt.

Kajsa Ekis Ekmans artikel i Aftonbladet – Domen mot Wallin är riktad mot hela Metoo

Unni Drougge, David Eberhard m.fl. debatterar metoo-rörelsens utveckling – Opinion live